På väg hem igen

Sitter på Reagan Airport i Washington DC med en kopp kaffe och är riktigt avslappnad. Alla cyklar och allt baggage är med till flygplatsen och incheckade, väldigt skönt.
Den här tävlingen blev precis allt som vi hoppades på. Det som var så grymt var lagarbetet, att köra Raam är en laginsats så vi är SÅ tacksamma till vårt crew. Jag vet att dom kännt sig lika delaktiga som oss som cyklat. Dom har haft samma kamp mot sömnen som vi och dom har också fått ta varje tillfälle att äta, duscha sova som vi som cyklat. Stort Tack!
Det som också blev över förväntan var att få uppleva USA på detta sätt. Det är ett galet land. Det ska bli spännande att gå igenom alla bilder och alla de saker som hänt alla i teamet.
Vi har lite planer inför hösten som vi hoppas kunna ro iland.
Till sist så måste jag få berätta om sista dygnet.
Vi tyckte inte vi hade så långt kvar och började räkna lite, en långsam vätternrunda gör vi på 12 timmar och vi hade ungefär 45 mil kvar. Men så lätt var det inte, vi fick våldsamma sömnproblem sista natten och backarna tog aldrig slut och med facit i hand gjorde vi 6000 höjdmeter sista dygnet och då är det svårt att hålla samma snittfart som man är van vid hemma.
Känslan att gå imål var fantastisk och att få ha haft med både sin fru och pappa i teamet slår allt för mig.

Stort Tack till alla som stöttat oss under tävlingen.
Anders

20140625-114729-42449372.jpg

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *